Fjällnära skog
Jag är nästa omöjlig att få syn på, sa han som kallade sig för Rynkskinn.

Fjällskogen kallar vi den. Högt belägen skogsmark som mycket långsamt förnyas har myndigheter och lagstiftare sitt eget ord för: fjällnära skog. Om avverkningen blir total är det inte säkert att sådan skog överhuvudtaget kommer igen. I det karga klimat som finns på högre höjder behöver plantorna skydd av redan uppväxta träd för att överleva. Rosenticka och doftskinn, rynkskinn och den brunpudrade nållaven försvinner vid en kalavverkning och syns aldrig mera.

Vad ska man med doftskinn? De flesta vet ju inte ens att det finns något som heter så och de klarar sig alldeles utmärkt ändå. Men om man en gång har fått syn på ett och känt hur det luktar kanske man har svårt att tänka sig en värld som är alldeles utan doftskinn.

Taiga Rescue Network och Föreningen Fura (Fjällnära urskogars räddningsaktion) är naturvårdsgrupper som följer fjällskogens öden. Myndigheterna börjar också räkna med dess skyddsvärde. I Jämtland har Länsstyrelsen genomfört en undersökning av fjällnära skogar och utfärdat förslag till en fjällskogsplan. Del 7 av denna utredning som heter ”Fjällnära skogar” är av stort intresse för oss – den behandlar vår bygd i Hotagen.

Det är inte bara naturvårdsintressena som kolliderar med skogsbrukarnas önskan att få avkastning på sin skogsmark. Rennäringen påverkas. I de fjällnära skogarna bär träden hänglav och det finns också andra betesväxter för ren som hotar försvinna. Kulturminnesvården är utomordentligt viktig i dessa områden. Skogsbilvägar, avverkning och markberedning kan snabbt utplåna stigar och förstöra urgamla miljöer kring fäbodarna. Turismen har intresse av att utflyktsområdena bevarar sin karaktär av orörd vildmark. Bygdens innevånare behöver dem för sitt fritidsliv. Det finns naturligtvis också jakt- och fiskeintressen i detta. Doftskinnets vänner är inte de enda som bör bevaka vad som händer med de högt belägna skogsområdena.

Intressen av det här slaget kan rentav kollidera med skogsvårdslagen. Enligt dess första paragraf skall ”skogsmark med dess skog genom lämpligt utnyttjande av markens virkesproducerande förmåga skötas så att den ger en hög och värdefull virkesavkastning”. Men lagen säger också, i samma paragraf: ”Vid skötseln skall hänsyn tas till naturvårdens och andra allmänna intressen”. Länsstyrelsen kan alltså inte med stöd i nuvarande lagstiftning en gång för alla utfärda bestämmelser som avgör hur den fjällnära skogen får brukas. I stället ger utredningen riktlinjer för tillståndsprövningen som Skogsvårdsstyrelsen kommer att använda som underlag för sina beslut om avverkning. Länsstyrelsen definierar på sina förslagskartor områden av två slag:

DÄR STARKA INTRESSEN FINNS ATT BEVARA BEFINTLIG SKOG
DÄR SÄRSKILD SKOGLIG HÄNSYN BÖR VISAS

Där det finns starka intressen av att den fjällnära skogen bevaras hoppas Länsstyrelsen att markägarna frivilligt ska rätta sig efter rekommendationen. En av orsakerna till att man tror på frivilligheten är att områdena inte är särskilt intressanta för skogsbruket. ”Särskild skoglig hänsyn” betyder samråd med andra intressenter och långsiktig planering.


© Kerstin Ekman 2006
Alyana Design