Jakten
Nu drev dimstråken i virvlar som brandrök upp mot honom och när han försökte sikta var kornet borta. Studsarpipan började darra och han försökte trycka sig ner för att få stöd för vänsterhanden. Aspen risslade häftigt till bakom honom.
Dödsklockan, Kerstin Ekman, 1963
När man talar om jakten i Hotagen menar man för det mesta jakten på älg. De perioder då man jagar älg på hösten är för många de största evenemangen på året. Valsjöbyn har idag ett stort älgjaktlag jämfört med förr. Men fortfarande går jakten till på samma sätt. Johan Stattin var jaktledare i ett halvsekel. Numera är det Tord i Brännan. Man samlas som man alltid har gjort i vägskälet mitt i byn klockan sex på morgonen då froströken bolmar ur munnarna när man resonerar om hur dagens jakt ska gå till. När man har bestämt sig för var man ska jaga ger sig bilarna av. Postställena är gamla, ofta nog med namn efter dem som har suttit där förr som Gustafposten, Algotposten och Pelleposten.
Förr hördes flera olika signalskott i markerna när en älg var skjuten eller när jakten blåstes av. Numera har man radiokontakt med varandra. Ibland är meddelandena kodade. Men Gunnarvasslaget har nog för länge sedan genomskådat att kamel kan betyda älgko. Fortfarande går hundförarna, som nu är flera, mot vinden genom det område som ska jagas av. De har jämtar, gråhundar och stövarkorsningar.
Långt fram på 80-talet bar man ner det mesta av köttet grovstyckat till skogsbilvägarna. Nu har man börjat använda ett par typer av terrängfordon och har då möjlighet att hänga älgkropparna hemma i byn. Delningen brukar ske hemma hos jaktledaren. Köttet läggs sedan ut på stora bord på backen och styckas, putsas och vägs - ibland till dragspelsmusik. Man försöker få så jämna lotter som möjligt. Men kötthögarna lottas ändå ut så att det ska bli rättvist. Man har en filélista så att älgfiléerna inte behöver delas utan tillfaller jägarna i turordning. Skytten får alltid tungan och trofén - om det finns en sådan.
Valsjöbyn har idag ett älgjaktlag runt tjugo man. Man jagar intensivt i de två perioderna i mitten av september och mitten av oktober. Licensjakten kan sedan pågå ända fram till nyår och ibland något längre. Då brukar ett reducerat lag jaga under helgerna om det finns någonting kvar på tilldelningen.
Länsstyrelsen gav under 80-talet laget en tilldelning på som mest 15 vuxna djur och 15 kalvar. Nu har tilldelningen minskat något. Man skjuter vanligen alla vuxna djur på tilldelningen men sällan alla kalvar.
För varje vuxet djur betalas fällavgift på 200 kronor. Markarrendena betalas med cirka 10-15 kronor per hektar. För varje jägare uppgår avgifterna för jakten numera till cirka 3000 kronor.
Varje jägare kan under goda år få ungefär 150 kilo kött - med ben - med sig hem som resultat av jakten. Ska man ta tjänstledigt och göra långa resor till jakten blir den kanske inte så lönande ekonomiskt. Jakten har numera ett annat värde för jägarna.
Av de tjugo jägarna i Valsjöbyns jaktlag är numera bara cirka en tredjedel bybor.